The New York City Draft Riots

Slavarnas frigörelse

Den 22 september 1862, mitt under det pågående inbördeskriget, presenterade Abraham Lincoln the Emancipation Proclamation, som innebar att samtliga slavar i de sydstater som fortfarande stod emot Unionen skulle befrias från och med den 1 januari 1863. För slaveriets motståndare i New York City blev Lincolns kungörelse en officiell symbol för krigets verkliga innebörd och motståndsrörelsen fick allt fler anhängare. Detta var dock inte populärt bland de New Yorkbor som fortfarande var för slaveriet, särskilt irländska och tyska arbetare. Det demokratiska partiet skrämde också upp de vita arbetarna med att de befriade slavarna skulle överhopa New Yorks arbetsmarknad och konkurrera om jobben. 

Värnpliktslotteriet

I mars 1863 fick New Yorks arbetarklass ytterligare anledning till irritation när den federala regeringen införde värnplikt till följd av att antalet frivilliga soldater hade minskat. "The National Enrollment Act" innebar att alla manliga invånare i åldrarna 20 till 35 kunde kallas in till militär tjänstgöring, likaså ogifta män upp till 45 års ålder. Vilka som skulle kallas in bestämdes genom lottning. Svarta män räknades dock inte som medborgare och var därmed uteslutna från lotteriet. Och vita som hade råd kunde hyra en ersättare eller köpa sig fria från lotteriet genom att betala 300 dollar till regeringen. Detta fick många arbetare att jämföra värnplikten med slaveriet och de ansåg att regeringen värderade dem lägre än slavarna. Den första dragningen skedde under relativt lugna omständigheter i New York City lördagen den 11 juli. Men några av de inkallade tänkte inte acceptera situationen utan beslutade sig för att "lära lotterikontoret en läxa" och på måndagen den 13 juli började upploppen - som skulle bli blodigare än någon kunnat ana. 

Lynchningar och nedbrända byggnader 

Till en början attackerade mobben främst officiella byggnader som var kopplade till värnpliktsdragningarna. Men snart började ilskan sprida sig till allmänheten och den svarta populationen utsågs till syndabockar, vilket ledde till att mängder av svarta män, kvinnor och barn torterades och dödades. Minst elva svarta män lynchades och svartas företag och hem brändes ner, bland annat ett barnhem för färgade på femte avenyn. De drygt 200 barnen som bodde där hann fly, men byggnaden brann ner till grunden. Flera vita sympatisörer blev också attackerade och dödade. Minst 120 personer miste livet, ca 2 000 skadades och ett femtiotal byggnader brändes innan militär och polis lyckades stävja mobben. Dragningarna återupptogs under fredliga förhållanden några dagar senare och i slutändan var det endast en bråkdel av New Yorks arbetare som faktiskt blev inkallade i kriget.

USAs första svarta armé

Mängder av svarta vräktes från sina hem och hundratals flydde från New York till följd av upploppen. De som stannade kvar fick hjälp av nyformade organisationer, som Union League Club och the Committee of Merchants for the Relief of Colored People, att skaffa nya jobb och bygga upp sina hem. I december 1863 fick Union League Club även tillåtelse att bilda ett svart regemente och den 5 mars 1864 marscherade en armé med över tusen frivilliga svarta soldater stolt genom New Yorks gator, inför drygt 100 000 åskådare. Marschen ledde till Hudson River, där skeppen som skulle ta dem till fronten väntade. De svarta soldaternas goda uppförande och lojalitet till Unionen hyllades och även om marschen inte kunde radera händelserna under upploppen, så dämpade den, åtminstone tillfälligt, oroligheterna som gav upphov till dem. De svarta soldaterna bidrog också till att Unionen till slut vann kriget. 

Kommentarer

Fyll i fälten nedan för att kommentera. Kommentarer kan ta upp till 48 timmar att bli godkända.


Administratör

Bli den första att kommentera den här artikeln.